KOLONITRÄDGÅRDAR


planförslag 1917
1917 års planförslag
Länk till förstoring

koloniträdgård
Del av Hofors koloniträdgård 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kolonilottsrörelsen
De första koloniträdgårdarna i Sverige anlades mot slutet av 1880-talet. Idén kom ursprungligen från Tyskland där det sedan mitten av 1800-talet funnits odlingslotter för fattiga. Avsikten med koloniträdgårdarna var att de sämst ställda skulle få möjlighet att odla till hushållet och vistas i sol och frisk luft. Viktiga under kriget. (Flinck 250)

På 1917 års planförslag, som troligen är Hofors första, kan man se två stora områden för kolonilotter i Haga-området mellan nuvarande rondellen och Ovakos södra port. Troligen skulle dessa fungera som köksträdgårdar åt de boende i kasernerna längs Nygatan. 
Planerna förverkligades aldrig.

När Hofors tog emot många flyktingar under 1990- talet planerades på deras begäran ett område kolonilotter i samband med renoveringen 1996 av Wirénska gården, Bergvisbo, i Böle. Av okänd anledning förverkligades inte heller detta.

KOLONITRÄDGÅRDARNA, HOFORS.
Uppgiftslämnare: Tore Bång

Detta koloniområde anlades av SKF på bolagets mark 1952 på begäran av många arbetarfamiljer. Då gamla Hagaområdet revs på 1940-talet flyttade de flesta innevånarna till moderna hyreshus utan tillgång till egen täppa. Tidigare, vid arbetarkasernerna, fanns alltid möjlighet att odla. Mycket potatis sattes där men andra grönsaker var ovanliga i dessa land. Några bärbuskar, röda vinbär och krusbär, rabarber och nåt enstaka äppelträd som sällan eller aldrig gav någon frukt fanns också på gårdarna. (se kapitlet Arbetarkaserner)

Potatisåkrar
Från slutet av 1920- talet och fram till 50-talet, gav SKF också möjlighet att odla potatis på av bolaget plöjd mark. Med häst och vagn hjälpte man till och körde ut sättpotatisen till åkern. Där fick man välja om man ville ha en, två eller fler fåror. Dessa kunde vara väldigt långa. Ett år gjordes potatisåker i Långnäs. Ett annat i "Värnviksbacken" öster om Lissgården. Under sommaren fick var och en rensa och sköta om sina fåror. Det var vanligt att de mindre barnen, som inte börjat skolan, var med vid arbetet i landet. Upptagningen gjordes gemensamt och säckarna med potatis kördes in till samhället och hemmen. Det betraktades som bra social service av bolaget när man körde hem säckarna så folk slapp bära dessa. Sedan förvarades potatisen i de källare som fanns till lägenheterna. Kaserner som t.ex. "72:an" på Hagagatan hade sin källare i det närliggande "49:an".

1952
Koloniträdgården anlades på den tidigare åkermarken öster om kyrkogården, efter vägen mot Lissjön. Marken delades upp, numrerades och tilldelades odlarna. Vid anläggandet av koloniområdet var Nisse Lif pådrivande i föreningen. I början hade man vissa svårigheter att få ihop en styrelse. Avgiften för en lott var 50 kronor/ år. Idag är avgiften 100 kr/ år. Antalet odlare har minskat sedan starten då man var nästan 100st. Populariteten för kolonilotter avtog något under 70- och 90-talet. Idag är man 57st medlemmar. Tyvärr verkar intresset för föreningen svalt bland de yngre odlarna och de äldre upphör med verksamheten. Man har också fått mer problem med inbrott och skadegörelse i redskapsbodar.

Fröer och vatten
Fröer har aldrig tagits hem av föreningen utan har alltid köpts i affärerna eller handelsträdgårdarna. T.ex. "Sjöbergs" hade fröer och försäljningen skedde på Smålandsgatan. I källaren sålde man även blommor och frukt.

Något år efter start drogs en ledning för dagvatten från kyrkogården. Förgreningar och slangar når ut till alla lotter, så vattning kan ske efter behov. Ledningen töms sedan inför vintern. Föreningen betalar vattenavgiften. En viss oro för klormängden i vattnet har gjort att några ställt ut tunnor för insamling av regnvatten.

Ätbart
Det var och är vanligt att kvinnorna väljer vad som skall odlas. Rotfrukter och grönsaker är viktigast. Det är till stor del också kvinnorna som sköter om landen. Männen sköter grävandet! En regel i föreningen säger att man skall gräva och börja odla före 1 juni då lotten annars kan tillfalla någon annan. Potatis är det populäraste att odla och ger ofta riklig skörd. Vanligt är också morötter och rödbetor. Vanlig gul lök går också bra. Uppgiftslämnaren klarar sig året om på sin skörd. Annat som förekommer är ärtor, salladshuvuden och på senare tid squash som är populärt hos invandrade odlare. Jordgubbar och svartvinbärsbuskar finns också i kolonin. Några har en hallonhäck. Kryddväxter har aldrig odlats av uppgiftslämnaren fast dill och persilja växer fint hos andra. Några blommor som astrar och ringblommor sätts också, för dom brukar gå bra, men "finare" sorter ger klent resultat.

Då potatiskällarens tid är förbi i de flesta hyreshusen kan den lök och potatis som skördas med fördel förvaras i ett svalt garage. Fortfarande hyr några odlare in sig i de källare som finns kvar i de gamla arbetarkaserner som idag är Hembygdsgård

Ogräs och sork
Ogräs hålls efter och plockas bort vid grävningen och rensas efter hand av då och då.
Problem med sork har varit vanligt. Morots- och rödbetsodlingar har helt förstörts. Något av de första åren kom på begäran "Miljövårdsnämnden" (Sverker Hedman, hälsovårdsinspektör) och lade ut gift mot sork. Det hjälpte "ett tag". Uppgiftslämnaren sätter nu bondbönor runt landet. Detta hjälper, men inte alla år. Området har heller aldrig varit inhägnat så då och då kommer rådjur och betar av grönsaksblasten, till odlarnas förtret.

Gödsel & Kompost
Gödsel köps hem av föreningen och läggs i en hög där odlarna bara hämtar det dom anser sig behöva. Tidigare fick man betala en avgift för detta men då föreningen numer är "stadd i kassa" betalas detta med gemensamma medel. I början fick var och en skaffa och köra dit sitt eget gödsel. Kogödsel är det enda acceptabla då hästgödsel innehåller torrströ, sågspån. Detta tror man innehåller terpentin som kan vara skadligt.

Den komposthög som finns idag vänds endast då någon fiskare är där för att leta mask. Någon har kompost på sin lott fast detta begränsar odlingsytan.

Tjusningen i att plocka upp sin egen färskpotatis.
Anledningen till att man odlar är naturligtvis den känsla och smak man får från sina egen- odlade grönsaker. Man blir också motiverad att forsätta när det är ett bra år med fin skörd. Någon ekonomisk vinning kan man inte se, i synnerhet inte om man inräknar allt arbete med en kolonilott. Tendensen verkar vara att man lägger av när man blir gammal och odlandet tar för mycket kraft.